Kan jag verkligen lita på sjukvården i Halland

Jag funderar på om jag kan lita på sjukvården idag? I synnerhet som jag har passerat 70-strecket. För nästa samma dag som jag passerade 70 så fick jag meddelande från urologen att jag var flyttad till min vårdcentral. Då hade jag varit under sjukhusets beskydd sedan jag arbetade där. När jag då läser om skillnaden i vård mellan högutbildade/lågutbildade och rika/fattiga, stiger oron ändå mer.

En del av denna uteslutning beror säkert på att politikerna har flyttat en mycket väl fungerande urologi från Länssjukhuset i Halmstad till Länsdelssjukhuset i Varberg. Varför är det ingen som vet, mer än mogulen och moderaten Mats Eriksson. Mats Eriksson är ju från Varberg. Kan tro att det har en ”viss påverkansgrad”. Mats börjar ju bli äldre, med äldres sjukdomar som följd.

Ni ska veta att politikerna under många år har haft en otrolig flytthysteri. Eller så har de båda sjukhusen (politikerna) tävlat om vem som ska ha och göra vad. För några år sedan skulle all urologi ligga i Halmstad. En specialist i urologi från Linköpings Universitetssjukhus fick jobbet att utveckla urologin vidare. Hans fru som var ögonspecialist följde med. Efter något halvår ångrade politikerna sig. Urolog- och ögonspecialisterna slutade.

Under flera år så har man haft hjärtkunskap i Halmstad med coronarröntgen. Plötsligt skulle Varberg ha en likadan behandlingsavdelning. Som väl var sade någon stopp. Då hyrde Varberg in en mobil coronarröntgen till stor kostnad i stället, för man ville inte vara sämre än storebror Halmstad. Till slut besinnade sig politikerna. Man skickade då patienterna till Mölndals sjukhus till en än större kostnad.

Nu har all urologutrustning med två robotar stationerats i Varberg. Hur länge är det väl ingen som vet egentligen. Kanske att Halmstad får en stark politiker i det nya region Halland. Då ska det väl ändras om igen an tro. Kanske att all ortopedi som under lång tid varit Varbergs specialitet skall flyttas till Kungsbacka. Den som lever får se.

Nu har ju politikerna i Varberg (Mats Eriksson) äntligen löst storebrorsproblemet. Man gjorde om Hallands Läns Landsting, även kallat Region Halland. Kostnaden var astronomisk till vad man fick för pengarna. Man (politikerna) passade då på att döpa om sjukhusens namn till Hallands sjukhus Varberg, Hallands sjukhus Kungsbacka och Hallands sjukhus Halmstad. Laholm är fortfarande degraderad till vårdcentral. Laholm och ligger 28 kilometer från Halmstad men tar hela 29 minuter att köra.

Man ska då veta att Kungsbacka är en ”dyrkommun” och ligger endast 21 kilometer från Mölndal. Det tar 18 minuter att köra sträckan Kungsbacka Mölndal. Mölndals sjukhus ligger under Sahlgrenska Universitetssjukhusets domän. Där kan man få all hjälp som rimligen står i proportion till kostnaden.

Mölndal och Sahlgrenska ligger dessutom ett stenkast från varandra. Varför då göra Kungsbackas VC till sjukhus? Det är som att kasta pengar i sjön. Varför inte då göra Laholms VC till sjukhus med? Troligen beroende på att Laholm är ett agrikulturellt landskap, till skillnad från Kungsbacka..

För att gå tillbaka till min inledning, om man kan lita på sjukvården i Halland idag, så är nog svaret ett obetingat Nej. Den som har följt alla svängningar håller med mig. Hallands politiker med Mats Eriksson i spetsen är knappast mer seriösa och pålitliga än vad en hungrig varg är.

Nu när Mats Eriksson har fått till det som han vill så aviserar han sin avgång. Troligen sitter han kvar i SKL och SKL. Vad det nu blir för en velepelle som ordförande är det ju ingen som vet. Så lycka till ”region Halland”.

Ordförande Mats Eriksson slutar

Mats Eriksson lämnar sina uppdrag

Sverige är världens tvärtomland No 1

Det var dags för ”Kalle” att hämta ut ny medicin. Kalle var alltid ute i god tid, för hans medicin finns normalt inte i hyllorna. Så Kalle får alltid beställa hem två förpackningar.

Kalle köper alltid sin medicin genom det gamla hederliga sjukhusapoteket, då han inte längre litar på de ”moderna privata apoteken”. Bränt barn skyr elden.

Någon dag efter beställningen ringer någon från apoteket och berättar för Kalle att han inte kan få sin vanliga medicin. Patenttiden för hans fabrikat hade löpt ut.

Kalle frågade hur han skulle bära sig åt för att få behålla sin vanliga medicin. Jo, du får betala mellanskillnaden på 17’900 kronor, per förpackning, blev svaret.

Då försökte Kalle få sin läkare att skriva ett nytt recept som talade om att Kalle oundgängligen behövde just den medicinen. Nej, det gick naturligtvis inte alls för sig.

Dr Lekman kommenterar:
Tyvärr är detta en rest efter ”de nya (gamla) moderaternas” skattesänkningar i och inom alla områden. Man lade ner försvaret, polisen, äldrevården, sjukvården, bara för att sänka skatten markant för mindre än en procent av svenska folket.

Så nu var det fritt fram för alla lycksökare och Mammons knektar att träda in på den alltigenom lukrativa medicinska marknaden. Medicinerna var då ett lovligt byte för de (ålderistiska) gamla moderaterna.

Någon påstår då att Sverige har ett högkostnadsskydd. Ja, det är just det som det hela handlar om. De som har en låg inkomst eller en låg pension har inte råd eller möjlighet att välja.

Jag kan räkna upp ett flertal väl fungerande mediciner som har fått stryka på foten på grund av de rasistiska moderaternas manipulation tillsammans med Läkemedelsverket. Avodart är ett!
Det här är snusk på hög politisk nivå.

Så nu är jag på krigsstigen. Speciellt som jag ser Sveriges rasist nummer ett sitta och hånle åt alla fattiga i sitt nya program på Svt. Främst fattiga pensionärerna. Vi är många som har samlat på oss ilska mot dåvarande och nuvarande etablissemangen M och S. De andra räknas inte.

För Kalle är det bara att acceptera det nya systemet, eller att lägga sig ner och dö!

Om jag är arg? Nä, jag är skitförbannad och funderar starkt på att träda in i folkets tjänst som politiker igen. Då kanske vi blir fler som får råd att köpa de mediciner vi behöver och vill ha.

Jag kommer då att ha följande valspråk: Jag är inte politiker, jag är mina väljares tjänare!

FN bör anta en konvention för äldre

Jag följer Sveriges pensionärsorganisationer noga och ser med glädje att någon eller några är mindre hårt partibundna. SPF Senioren verkar vara mer fristående än andra hårt partibundna organisationer såsom PRO.
 
I senaste numret av Senioren berättas om att SPF är på tåspetsarna när det gäller att tillvarata pensionärernas rättigheter. Jag har därför kopierat hela reportaget här:
 
FN bör anta en konvention för äldre. Europas samlade seniororganisationer ställde sig bakom uppmaningen på sitt årsmöte i Bryssel i veckan.
 
Över hundra europeiska äldreorganisationer, bland dem SPF Seniorerna, PRO och SKPF, samverkar under namnet AGE med säte i Bryssel.

Paraplyorganisationen, som representerar omkring 40 miljoner seniorer i Europa, beslutade på sitt årsmöte i torsdags (17/11) att anta en vision om hur de mänskliga rättigheterna bättre ska omfatta också världens äldre medborgare.

– En sådan äldrekonvention skulle ge större tyngd åt våra krav på att äldre faktiskt är lika mycket värda som alla andra, säger Marjan Sedmak, president för AGE till Senioren.

– En konvention skulle också ge större allmän uppmärksamhet åt de strukturella och kulturella barriärer som hindrar äldre från att åtnjuta sina rättigheter fullt ut.

 
Sju principer
AGE tog på sitt årsmöte beslut om huvuddragen i ett sju-punktsprogram för att förstärka äldres tillgång till de mänskliga rättigheterna.

I den punkt som ställer krav på en äldrekonvention står att en sådan också skulle öka äldres egen medvetenhet om vilka grundläggande rättigheter de faktiskt har.

– Tyngden i en FN-konvention skulle också stärka seniorer som rättighetsbärare och stödja dem i att kämpa mot stereotyper och fördomar, säger Marjan Sedmak.

Röstade för
SPF Seniorerna representerar nationen Sverige i AGE som organiserar representanter för samtliga EU-länder.

På plats i Bryssel var SPF Seniorernas samhällspolitiske chef Martin Engman som denna gång ersatte SPF Seniorernas ordförande Christina Rogestam.

– SPF Seniorerna står bakom kravet på en äldrekonvention, säger Martin Engman. Den skulle förtydliga seniorers mänskliga rättigheter och öka medvetenheten om dem.

Jan Arleij
jan.arleij@senioren.se

 
 

Ett av många livsöden

Idag var jag uppe hos min pappa i hans lilla lägenhet i en mellanstor svensk kommun. Jag var där och lämnade av sju portioner färdiglagad fryst mat och lite bröd, kaffebröd och pålägg och lite gott och frukt så han klarar sig en vecka.
 
Detta får jag göra varje vecka för att hans pension inte räcker nu på vintern när elen går upp.

Min pappa är född på 20-talet och har fyllt 95 år. Han har arbetat i metallindustrin sen han var 17 år, i tre år innan dess var han springpojke. Han arbetade heltid som industriarbetare hela sitt yrkesverksamma liv.

Han gjorde beredskap under kriget från 42 till 45, den tid han inte låg inne jobbade han långskift i industrin med 12 timmar i stöten. Varannan vecka arbetade natt.

Han har idag en tvårumslägenhet utan några märkvärdigheter, det är allt han äger. Han har fått säga upp dagstidning, kabel-tv med de enda sportkanalerna han gillade och det går ändå inte runt utan att jag handlar och betalar maten åt honom.

Sextio yrkesverksamma år i exportindustrin och pengarna räcker inte till en dagstidning och en kaka Marabou.

Varför ger vi inte bara upp? Sveriges förtroendevalda hatar oss vanliga svenskar i allmänhet och våra gamla som slitit i hela sitt liv i synnerhet.

De gamla är bara en belastning för statsapparaten. Hur fan kan min gamla pappa bara orka leva vidare i detta land som han själv varit med att bygga upp när han bara får ett hånflin tillbaka i pension.

Jag skulle kunna fortsätta att skriva i evighet men det tjänar inget till. Sverige hatar min pappa och hans olycksbröder och systrar som levt alldeles för länge och bara kostat pengar.

Mats Owe Peetersson

 

Mitt lilla pensionärsuppror

Jag söker rättvisa och rättvis behandling av människor som har gett sina kroppar för Sverige. Det gäller alla människor oavsett klasstillhörighet och annat. Många lever i fullständig misär och stort armod, idag år 2016.

Vilket politiskt parti vågar föra pensionärernas talan idag? Vilken politiker vågar idag sticka ut hakan för två miljoner pensionärer – nära en tredjedel av ”valmanskåren”? Tyvärr hittar jag inget sådant parti, eller ens någon sådan politiker idag.

Jag läser om Sveriges Pensionärers Intresseparti (SPI). Var finns SPI i debatterna? Var på barrikaderna ser vi SPI. SPI ska ju anses vara ett pensionärsparti, men SPI:s trummor och trumpeter är dödstysta.

Jag trodde i min enfald att kommunala och regionala pensionärsråd skulle vara en plats där pensionärer och äldre kunde göra sin röst hörd, men inte ens där händer det något. Det är ganska naturligt egentligen, eftersom de sittande i dessa råd är politiker och tillvaratar vad på dessa ankommer.

Även pensionärsorganisationerna verkar ha tappat fotfästet. PRO säger följande; GysingeAkademin är avstampet för ett mer aktivt arbete med integrationsfrågor. Nu arbetas ett studiematerial fram som ska leda till diskussion och verksamhet i landet.

Jag undrar lite försynt, när avstampet för ett mer aktivt arbete med pensionärsfrågor skall starta, PRO? Aktiviteterna var försumbara före och under valet 2014. Även här är förklaringen enkel. De flesta ledamöterna i PRO:s kader är aktiva politiker.

Utan att vara alltför negativ och förhäva mig alltför mästerligt, tror jag tyvärr att valet 2018 blir en spegelbild av 2014 års val. Pensionärsfrågorna hamnar i politikens och politikernas kölvatten. Vem tjänar då mest på detta? Grunna gärna på det ett tag.

Om ni ursäktar mina små funderingar, tänker jag som så här. Även små gnistor kan åstadkomma stora bränder. Detta inlägg får då ses som en av många små gnistor. Sent ska syndarna vakna. Jag, har vaknat nu. När ska resten av Sverige vakna?

Äldre skickas runt i vården när helhetssyn saknas

Vården och omsorgen är två av samhällets viktigaste nyckelfunktioner och behöver möta medborgarnas behov på bästa sätt, med högsta möjliga kunskapsnivå.
 
Foto: Tomas Oneborg

Samtidigt måste förstås resurserna användas klokt. Sverige har utvecklat en säker och välfunge­rande akutsjukvård, som kommit att rankas som en av världens bästa, med goda resultat inom till exempel hjärt- och cancersjukvården.

Samma sak gäller den ökade tillgängligheten. Både vården och omsorgen arbetar mer kundorienterat och vi kan i allt större utsträckning välja fritt bland vårdcentraler, specialistsjukhus, hemtjänstföretag och äldreboenden.

Det är nu hög tid att ta tag i ett tredje, minst lika viktigt fokusområde – vården av de mest sjuka.

Så här är det i dag:
Patienten får gång på gång ­träffa nya läkare på vårdcentralen. Besöken på akuten är många, liksom inläggningarna på sjukhus. Vid utskrivning beslutar biståndshandläggare om utökad hemtjänst eller korttidsboende, men till­baka i hemmet uppstår nya problem som åter kräver sjukhusvård.

 
 
3–5 procent av den äldre befolkningen är kroniskt sjuka och använder hälften av de samlade sjukvårdsresurserna. Nyligen kom det en grupp flyktingar till Sverige som också utnyttja vår sjukvår. Denna grupp är det helt tyst om.
 
Tyvärr så verkar inte sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S), socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) eller barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) ha speciellt mycket kunskap om ovan beskrivna fenomen. 
 
Som en liten kommentar, måste jag lyfta på min keps för Åsa Regnér vilken har tagit på sig ett oerhört brett arbetsområde, från vaggan till graven och samtidigt hålla reda på jämställdheten i detta vida spann.
 
 

Kan nån hjälpa oss???

Jag läser ett inlägg, som är ett rop om hjälp i panik, från en vän på Facebook:

”Kan nån hjälpa oss??? Finns det nån som känner folk som jobbar på tv eller tidning? Detta måste ut i media!!! Vi har åkt upp till Umeå o är på sjukhuset o väntar på att mamma ska skrivas in idag, operation är inplanerad imorgon. En operation som skulle vara gjort redan… för tre månader sedan fick mamma veta att hon har cancer i bukspottkörteln. Sedan har allt gått alldeles för långsamt…
Idag kommer läkaren, när vi sitter o väntar på att bli inskriven o säger att det inte blir nån operation!!! personalbrist o vårdplatser???!!! så ni skickar hem mamma till att dö då säger jag… Ja… säger han… tyvärr så ser det ut så… fattar ni, i Sverige idag!!! vi jobbar o betalar skatt o så blir man hemskickad o får dö!?!? jag är chockad o förtvivlad o arg!!! Det ser likadant ut i hela Sverige säger han!? Vill att detta ska ut i media idag! snälla hjälp oss om nån kan o känner nån inom media… tårarna rinner på mig o min mor, tror inte detta är sant…”.

Detta är rent ut sagt för djävligt. Beror denna behandling av Annelies mor bara på personalbrist? Ja då har Sverige ohyggligt stora bekymmer. Det blir bara värre och värre. Eländet eskalerar som de vise i riksdagen brukar uttrycka det.

Jag tror inte riktigt på personalbrist. Jag tror att andra ”implementerade” faktorer ligger bakom. För svensk sjukvård kan knappast ha blivit så ohyggligt dålig på bara ett års tid.

Jag tror att UG bör titta på detta ”nyuppkomna fenomen”.

Avodart ojämförligt bäst – därför utanför högkostnadsskyddet

Jag har tidigare skrivit om Avodart som det absolut bästa medlet mot förstorad prostata, och gör det gärna igen. För Avodart är så oerhört viktigt för människor som har förstorad men godartad prostatakörtel. Det avgör skillnaden mellan operation och icke operation!

Fördelen med Avodart jämfört med andra liknande mediciner, är att Avodart ej är erektionssänkande. Flertalet andra och billigare medel, har bland annat biverkningen, försämrad erektion och därmed impotens som följd.

TANDVÅRDS- OCH LÄKEMEDELSFÖRMÅNSVERKET säger följande:

”Avodart som används vid godartad prostataförstoring ingår inte i högkostnadsskyddet från och med den 15 oktober 2010. Läkemedlet har ett för högt pris.

Avodart används för att behandla godartad prostataförstoring. 

Godartad prostataförstoring kan leda till att urinstrålen blir svagare och det kan vara svårt att tömma blåsan helt. Urinblåsan måste även tömmas oftare och det kan vara svårt att hålla sig.

Vi beslutar att Avodart inte längre ska ingå i högkostnadsskyddet. Beslutet gäller från och med den 15 oktober 2010.

Avodart kostar 842 kronor för 90 kapslar, och är fritt från biverkningar.

Som jämförelse kostar medlet Finasterid 198 kronor för 100 stycken och 179 kronor för 30 stycken – inklusive alla livsdegenererande biverkningar. Så klart att läkemedelsföretaget subventionerar detta billiga men eländiga ”läkemedel”, med moderaternas goda minne.

Jag jämför även med Proscar som kostar 345 kronor för 98 stycken dragéer – inklusive alla livsdegenererande biverkningar. Så klart att läkemedelsföretaget även subventionerar detta relativt billiga men eländiga ”läkemedel”, med moderaternas goda minne.

Intressant ur moderaternas och läkemedelsindustrins synpunkt, är att företag nu får sälja Viagra och liknande potenshöjande medel, då Finasterid och Proscar har som biverkning – impotens!

Sex på ålderns höst

Lär oss acceptera kärleken, vi är så rädda för den.
Du tar mina bröst i din händer, mina uttänjda platta bröst
och berör med läpparna de skrynkliga vårtorna och med
starr på ögonen i väntan på en vårdplats famlar du blint efter mig,
känner dig för med händerna.
Känn på du bara: under alla de här rynkorna finns jag,
den här förklädnaden tvingade livet på oss till slut,
du mitt smultron, min svala, min blomma så’n.

Ur: Sånger om kärlek, Eeva Kilpi, 1980

Bertil, 72, säger om sin sexualitet:

”När jag var riktigt ung satt erotiken längst ut i snoppen. Alla känslor fanns där, kvinnan fanns med som hjälpreda. Med åren vandrade den erotiska upplevelsen allt längre in i min kropp, jag började så sakta förstå vad kvinnans lust betydde för min egen lust. På gamla dar har erotiken tagit över hela min kropp, snoppen är en hjälpreda och min upplevelse och kvinnans kan inte skiljas åt. Hennes uthållighet blir min, hon tar mig med på sina himlaresor.”.

Sex och äldre

”Jag har för drygt ett år sedan träffat en underbar man. Trots att han är över 75 år är han mycket vital och sexuellt potent. Jag ville så gärna leva ett lugnt och rikt liv med honom. Men problemet är att vi båda har barn som inte lämnar oss ifred. De misstycker till vår kärlek av både moraliska och ekonomiska skäl. Detta gör att jag inte kan slappna av och njuta av vår gemenskap utan känner att jag först måste ta hänsyn till barnen och barnbarnen. Trots att jag är över 70 år och barnen nästan 50 måste jag smyga med min kärlek. Man tycks aldrig bli fri och göra som man själv vill.”.

Kär på nytt

Apartheid, rasism, nazism eller bara ålderism

Jag undrar över om gratis busskort i Halmstad kommun handlar om apartheid, rasism, nazism eller bara ålderism?

Alla läsare av svenska medier, vet vad de uttjatade orden rasism och nazism betyder. Men vad ålderism är och vad ålderism betyder, verkar inte vara så bekant.

Så jag sammanfattar vad ålderism betyder.

Ålderism är ett begrepp som innefattar både fördomar, stereotypa föreställningar och diskriminering. Ålderism kan jämföras med begrepp som rasism och eller sexism.

I bland annat Halmstad får pensionärer som har fyllt 70 år gratis busskort. Det är gott och väl, men det finns en liten om än så liten hake.

Pensionärerna får bara åka buss mellan 09:30 och 14:30 på vardagar. Då kan bara de som bor i tätorten nyttja kortet. De som bor utanför tätorten kan inte nyttja kortet på grund av att bussarna inte går eller går så ofta mellan 09:30 och 14:30.

Den 27 juli 2015 hade Svt ett reportage om att Alla asylsökande som bor i Kalmar län nu har fått var sitt busskort som gäller över hela länet, en unik integrationssatsning som man är först med i Sverige.

Enligt Svt den 29 oktober 2015 rekommenderar Sveriges kommuner och landstings (SKL) att Migrationsverket bör ge nyanlända asylsökande gratis busskort. Då kan de lättare ta sig till exempelvis hälsoundersökningar och slipper utsättas för fara genom att gå längs landsvägar.

Det också, är gott och väl. Lovvärt till och med. Men var jag än läser någonstans och inte läser, ser jag ingen begränsning i flyktingars åkande tidsmässigt.

I Sydafrika och USA kallades och kallas skillnaden mellan olika grupper i samhället för APARTHEID. Jag undrar vad det kallas uppe på SKL:s kontor i vår huvudstad?

Man ska inte jämföra olika grupper mot varandra sägs det. Må så vara, men enligt mig, sker ju jämförelser mellan pensionärer och ”andra grupper” mest hela tiden. Tyvärr negativt sett ur våra pensionärers ögon.

Fattiga pensionärer anses mycket rika idag sägs det, enligt media och vilsna politiker. Jag vill se och höra den fattiga pensionär som håller med om detta.

Den verkliga verkligheten syns tydligen olika med olika ögon och från olika platser i vårt avlånga land. I synnerhet från Mittens rike!

Så min inledande fråga, om de ovan skrivna påståendena ska kallas för apartheid, rasism, nazism eller bara ålderism, anser jag vara mycket relevant!

Frågan anser jag kan ställas till Carl Fredrik Graf (M) vilken är ledamot i regionfullmäktige i region Halland som har hand om Hallandstrafiken, tillika kommunstyrelsens ordförande i Halmstad kommun. Eller vad tycker ni läsare av denna blogg?

Får jag ha en önskan, och det får jag ju eftersom jag skriver här oemotsagd och Sverige anses vara ett fritt land – eller får anses ha varit.
Då önskar jag mig en rättvis värld där alla människor oavsett ålder och annat, behandlas lika.

Vår framtid och det glömda folket

                            Vår framtid!                                                           Det glömda folket.

Orkar dessa kämpar, kämpa mot patriarkatet?                       Nuvarande och förra patriarkerna.

Foton: Kristian Pohl/Regeringskansliet

Jag undrar hur det går för framtidens unga när patriarkatet vägrar lyssna på ”Det glömda folket”. När jag pratar med ungdomar, har de en förskräckande negativ syn på Sveriges framtid.
Ungdomarna funderar på hur det ska gå när de går i pension. Några ungdomar sparar i fonder, medan andra anser det vara bortkastade pengar.

Framtiden har styrts av och styrs fortfarande av patriarkatet, medan förståndets kämpar kämpar mot så gott det går.

Min undran är vem som vinner i längden? Kämparna eller patriarkatet? Patriarkatet ökade med i runda tal 100 tusen patriarker år 2015, i och med den förskräckande flyktingströmmen.

En tanke om och kring detta inlägg, kan skänkas till Tryckfrihetsförordningen!

En annan tanke och om man har tid, kan skänkas till Ålderism!

Rasism, apartheid eller bara ålderism?

Jag förvånas ofta över alla svenskars flathet mot ”överheten” (politiker). Mina tankar går till behandlingen av pensionärer, låginkomsttagare och rörelsehindrade.

Bromsen

Var någonstans i svenska samhället kan man ens i tanken tänka sig att bromsa utvecklingen?

– Tänk er att regering och riksdag skulle bromsa löner för politiker och tjänsteandar.
– Tänk er att industrin skulle bromsa eller backa löner för direktörer och likställda.
– Tänk er att livsmedelsindustrin skulle bromsa priser på varor och tjänster.
– Tänk er att bostadsmarknaden skulle bromsa eller backa hyrorna.

Det skulle jag vilja kalla århundrades utopi. Alltså en fullkomlig omöjlighet. Men när det gäller pensionärer, låginkomsttagare och rörelsehindrade, går det alldeles utmärkt, utan protester!

Lite ”kuriosa” härunder som visar vad jag menar:

258 miljarder

Omkring år 2000 överfördes totalt ca 260 miljarder kronor från AP-fonden (buffertfonden) till statskassan. Bakgrunden var ett riksdagsbeslut baserat på princippropositionen 1994 om det nya pensionssystemet. Sådana överföringar motiverades bl.a. med att det nya pensionssystemets konstruktion ställde mindre krav på buffertfond, bl.a. genom den restriktion för pensionsuppräkningarna som följsamhetsindexeringen kunde medföra. Ytterligare motiv var viss omfördelning av betalningsansvaret mellan fonden och statskassan, något som statskassan dock kompenserats för genom införande och höjning av andra arbetsgivaravgifter. Ett uttalat villkor för framtida överföring var dock att den inte skulle få äventyra en betryggande fondstyrka.

År 1998 fattade riksdagen ett mera definitivt beslut om det nya pensionssystemet bl.a. om införande av ytterligare en restriktion för pensionsuppräkningen, nämligen den automatiska balanseringen (bromsen). Det beslutet ställde helt nya och större krav på buffertfondens storlek. Märkligt nog fattade man samtidigt beslut om att försvaga fonden genom att fullfölja tidigare intentioner att överföra medel till statskassan. Man började med 45 miljarder kronor för vartdera året 1999 och 2000 och ökade sedan på så att totalbeloppet blev ca 260 miljarder kronor.

Enligt bl.a. Ekonomistyrningsverkets senaste budgetprognos har den ekonomiska utvecklingen för AP-fonden varit så negativ under år 2008 att bromsen kommer att utlösas med början år 2010. Det kommer att medföra inte bara otillräcklig värdesäkring av pensionerna utan kanske också minskade pensioner nominellt. Beräkningar ger vid handen att denna situation inte skulle ha uppstått om AP-fonden hade fått behålla sitt kapital. Med de 260 miljarderna jämte avkastning skulle den ytterligare försvagning av privat- och samhällsekonomin som ett bromstillslag nu medför ha undvikits. Att notera är att löpande utgifter för tilläggs-/inkomstpensionerna inte belastar statsbudgeten. Det ger skatteintäkter för stat och kommun motsvarande ca 50 procent av pensionsutbetalningarna.

Sjuk o tandvård

Besök vid vårdcentral för asylsökande enligt migrationsverket
Du betalar 50 kronor för ett besök hos en läkare på vårdcentralen och för läkarvård som du får efter remiss*. Samma avgift gäller för återbesök.
Du betalar 25 kronor om du ska besöka en sjuksköterska eller sjukgymnast.

Akut sjukhusvård
Avgiften för akuta besök på sjukhus varierar över landet. Du hittar aktuella avgifter på landstingets webbplats eller via Vårdguiden.

Akut tandvård
Du betalar 50 kronor när du akut behöver besöka Folktandvården. Om du vänder dig till en privat tandläkare utan landstingets godkännande ska du betala tandläkarens avgift.

Sjukresa
Du betalar högst 40 kronor för en sjukresa. Du kan ansöka om ersättning för den del av avgiften som överstiger 40 kronor från landstinget.

Läkemedel
Du betalar 50 kronor för de flesta läkemedel som du hämtar ut på recept. Ibland är de läkemedel som skrivs ut på recept dyrare än 50 kronor. Priserna för medicin gäller även för barn.
Enligt förordningen (2013:412) om vårdavgifter med mera tas en avgift på 50 kronor ut för behandling hos tandläkare som omfattas av det statliga tandvårdsstödet.




Sjuk och tandvård för pensionärer!


Busskort

I bland annat Halmstad får pensionärer som har fyllt 70 år gratis busskort. Det finns bara en liten om än så liten hake. Pensionärerna får bara åka buss mellan 09:30 och 15:30 på vardagar.

Jag läser då om att SKL vill ge alla flyktingar gratis busskort. Var jag än läser någonstans, ser jag ingen begränsning i flyktingars åkandet tidsmässigt.

I Sydafrika och USA kallades och kallas det för APARTHEID! Undrar vad det kallas uppe på SKL:s kontor i staden Nueva de Stockholmia?

Några kissnödiga gråterskor förfasar sig nu över detta mitt skrivna verk. Man ska inte jämföra olika grupper mot varandra. Må så vara, men det sker ju jämförelser mellan pensionärer och ”andra grupper” mest hela tiden.

Fattiga pensionärer anses mycket rika idag. Jag vill se den fattiga pensionär som håller med om detta. Den verkliga verkligheten syns tydligen olika med olika ögon och från olika platser i vårt vårt avlånga land. I synnerhet från Mittens rike!

Så min fråga i rubriken om de ovan skrivna påståendena ska kallas rasism, apartheid eller bara ålderism, är mycket relevant!

God Jul och ett Gott Nytt År alla tänkande svenskar.


Bild: SVT

Socialstyrelsen, TLV och korruption

Jag har tidigare skrivit om Avodart som det absolut bästa medlet mot förstorad prostata, och gör det gärna igen. För Avodart är så oerhört viktigt för människor som har förstorad men godartad prostatakörtel. Det avgör skillnaden mellan operation och icke operation!

Idag fick jag kunskap om varför Avodart har hamnat utanför högkostnadsskyddet. Det handlar om korruption. En alkoholiserad urolog betald av ett läkemedelsföretag skrev en osedvanligt dålig rapport om om läkemedel mot godartad prostataförstoring.

Naturligtvis blev Avodart sågat jäms med fotknölarna. Soc och TLV tog denna rapport till sina hjärtan. Vad SKL säger om ”händelsen” går ej att reda ut. Ni som läser vidare nedåt i texten här, förstår säkert vilket företag som betalade läkaren.

Fördelen med Avodart jämfört med andra liknande mediciner mot godartad förstorad prostata, är att Avodart ej är erektionssänkande. Flertalet andra och billigare medel, har bland annat försämrad erektion som biverkning, och därmed impotens som följd.

TANDVÅRDS- OCH LÄKEMEDELSFÖRMÅNSVERKET säger följande:

”Avodart som används vid godartad prostataförstoring ingår inte i högkostnadsskyddet från och med den 15 oktober 2010. Läkemedlet har ett för högt pris.

Avodart används för att behandla godartad prostataförstoring. 

Godartad prostataförstoring kan leda till att urinstrålen blir svagare och det kan vara svårt att tömma blåsan helt. Urinblåsan måste även tömmas oftare och det kan vara svårt att hålla sig.

Vi beslutar att Avodart inte längre ska ingå i högkostnadsskyddet. Beslutet gäller från och med den 15 oktober 2010.

Avodart kostar 842 kronor för 90 kapslar, och är fritt från degenererande biverkningar.

Som jämförelse kostar medlet Finasterid 198 kronor för 100 stycken och 179 kronor för 30 stycken – inklusive alla livsdegenererande biverkningar.
Så klart att läkemedelsföretaget subventionerar detta billiga men eländiga ”läkemedel”.

Jag jämför även med Proscar som kostar 345 kronor för 98 stycken dragéer – inklusive alla livsdegenererande biverkningar.
Så klart att läkemedelsföretaget även subventionerar detta relativt sett dyra men eländiga ”läkemedel”.

Intressant ur läkemedelsföretagens synpunkt, är att de nu får sälja impotenshöjande läkemedel, såsom Viagra och liknande. Som sagt, har de billigare läkemedlen som biverkning – impotens!


Till folkvalda dissidenter – håll händerna rena!

Det har nu förflutit nästa ett år sedan valet 2014. Än idag har det inte skett någon markant skillnad mellan dikten och verkligheten i region Hallands handlande mot sjuka människor.

Jag förmodar och på mycket goda grunder att socialdemokraterna i Halland och i synnerhet i Halmstad har lierat sig med moderaterna.

Före och under valet 2014 var varande och tänkta regionpolitiker ur S-leden mycket aktiva och berättade stort och brett om hur de skulle förändra hela sjukvården – till det bättre!

Jag undrar fortfarande och efter nästan ett år, vilket år man hade tänkt sig denna enorma och revolutionerande förändring? Nästa millennium?

Den fabulösa 11-manna ”särskilda valberedningen” hämtad ur de ryggdunkande leden gjorde sina val, men missade det där med kloka, pålästa och kunniga ledamöter i regionförsamlingen. För dessa tre så viktiga kriterier saknas bland – de utvalda.

Men det är som vanligt att dikten ofta överträffar verkligheten. Det är därför dags att ta fram blåslamporna för att få fart på oss väljares dissidenter. Antingen ska ni arbeta med det ni lovade oss vid valet – eller så skall ni obönhörligen avgå. Vi väljare har ingen nytta av er vilsegångna moderata proselyter inom sjukvården.

Ni som har minnet kvar minns när en sjuksköterska på Länssjukhuset i Halmstad bjöd in alla dåvarande politiker att följa henne en dag på hennes avdelning. Två av 289 folkvalda kände sig kallade. En kom till ett möte med sjuksköterskan.

Så klart att de ”folkvalda” har svårt med tiden när de hämtar arvoden från 88 nämnder/styrelser.

Som ni märker har jag valt att förklara vissa ord med synonymer. Det är för att de ”folkvalda” ska förstå delar av min text. Ni andra behöver inte klicka på de blåmärkta orden. Ni vet redan.
Däremot kan ni andra klicka på rödmarkerade texter då det är faktaunderlag i berättelsen.

Jag visar ett uttryck gjort av den duktiga folkpartisten Cecilia Wikström. Det passar bra in här på de folkvalda dissidenterna att ta till sig och tänka på framgent:

Håll huvudet kallt, hjärtat varmt och händerna rena. 

I synnerhet bör alla ”våra folkvalda dissidenter” anamma det sista uttrycket – händerna rena.

Svensk primärvård har hamnat i moment 22

Tänkte inte skriva om politik här, men detta kunde jag bara inte motstå. Så sant som det är skrivet. Därför lite text om hur det verkligen fungerar utanför politikernas sammanträdesrum.

Det märkliga är, att ju mer politiker anstränger sig för att förbilliga sjukvården, ju dyrare och sämre blir den. När politiker förstår att människor blir sjuka oavsett storleken på politikernas pengapung, kanske vi får en riktig sjukvård, värd namnet.
Politikerna har misslyckats totalt med primärvården när ”specialister i allmänmedicin” leker doktorer med människors liv som försöksobjekt. Andelen för sent inkomna patienter till den slutna vården ökar ständigt. Läkarna inom den slutna vården är förtvivlade.
Politikerna försöker idag styra över sjuka människor från akutsjukvården till primärvården genom att höja priset på besöken till akutsjukvården. Politikerna vägrar förstå varför sjuka människor blir sjuka och söker sig till de riktiga specialisterna inom den slutna vården.

Som avslutning på detta inlägg, innan det blir oöverskådligt – Svensk primärvård har hamnat i ett moment 22. Sjuka kan inte besöka VC. VC-läkare kan inte besöka sjuka. Alternativet? Ambulans till akutsjukhus och den slutna vården.

Bene diagnoscitur, bene curatur!