Höstens stora golfupplevelse

Lite trevliga komihåg bilder efter resan med Cervin Golfs Veronica och Niklas. Det är ett golfkoncept som verkligen kan rekommenderas.

Vi spelade fem dagar, där tre dagar innehöll träning på rangen med Veronica och Niklas, vilka gav goda råd. Efter det följde båda ”tränarna” med oss ut på golfbanan och gav oss behövande fortsatt goda rån. Det var en mycket utvecklande golfresa.

vy-1

vy-2

 

ova

vy-3

Som synes har ”spanjorerna” redan börjat julpynta.

jul

Nya golfklubbor

Jag såg en bild på Cervingolfs sida om nya Mizuno JPX 900. Bilden visade tre olika klubbor.

jpx-900-1

Direkt blev jag förälskad i den vänstra klubban. En JPX 900 Forged Tour. Den är ren utan en masa veck som samlar upp skräp från leriga och nyklippta golfbanor.

Jag skrev ett kort brev till Veronica på Cervingolf och frågade om klubban finns i vänsterutförande, i Sverige. Tyvärr tillverkas den inte i vänsterutförande blev svaret.

Jag tog då mod till mig och skrev ett brev till Mizuno i USA och frågade om man hade för avsikt att bygga Tour-klubban i vänsterutförande, i närtid.

Jag fick ett långt brev som svar, vilket berättade utförligt om att det i dagsläget inte fanns tillräckligt stor marknad för att tillverka ett vänsterutförande.

Vi tillfälle var jag på Haverdals golfklubb och träffade då Anders Isralelsson, som är headpro där. Jag frågade honom vad han visste om de nya Mizuno-klubborna och om han trodde att det skulle skilja mycket mellan mina JPX 800 och de nya smidda klubborna, för smidda skulle det vara.

Anders for då in i lunchrummet och började riva i lådor och kartonger. För han hade helt nyligen fått klubbhuvuden och skaft från Mizuno. Vi bestämde tid för test av JPX 900.

Visst var klubban, en järnsexa, toppen på alla sätt och vis. Klubban kändes underbar att slå med. Träffen kändes mjukare på något sätt, om ni förstår vad jag menar. Anders mätte upp hastigheter på allt möjligt och omöjligt.

Anders berättade att jag slog nära nog lika långt med min gamla järnåtta som med den nya fina järnsexan. Skillnaden var att järnåttan gick betydligt högre, vid ”normal sving”. Vi bestämde at jag skulle ta med klubban hem och testa den under några dagar.

Vid återbesöket frågade Anders om jag absolut ville ha en smidd klubba och om jag var fast vid Mizuno. Jag berättade då om mitt mål att åter få spela i min klubbs serielag och att jag då var tvungen att spela ett jämnare och säkrare spel.

Anders plockade då fram några andra klubbor och denna gång några järnsjuor. (Mizuno fanns bara i Järnsex). Så klart att dessa sjuor gick lika långt som den underbart vackra järnsexan från Mizuno. Anders berättade då om några olika tekniker för att få till ett jämnare spel.

Bland annat berättade han att man kunde öka gradtalet mellan mina olika klubbor. I stället för fyra graders loft så kunde man öka på skillnaden till fem rader, eller mer. Jag fick med mig tre olika klubbhuvuden hem, som jag noggrant testade.

Visst har Anders rätt att jag bör spela med lägst järnsju och komplettera med mer loftade ”träklubbor”. De duktigaste damspelarna i världen har insett detta, Så varför ska inte den betydligt äldre generationen män ta till sig denna goda idé.

Bilden härunder visar mina nuvarande klubbors loft. I stället för GW har jag en 52 graders wedge. Gapet mellan min pitch och 52 gradaren blir då ganska stort, vilket jag har märkt emellanåt. Det saknas en klubba mellan de båda, så att säga.

jpx800hd_specs

Nu har Anders ide om ett gap om fem graders loft bitit sig fast likt en envis kardborre i min onormalt envisa hjärna. För min nymornade hjärna har förstått att 4 graders skillnad i  loft inte motsvarar min ”skicklighet”, säkerhet och precision när det gäller längd. Den låga gradskillnaden kan därför knappast motiveras.

Jag har därför bett Anders om hjälp att vrida till mina nuvarande klubbor för att testa om detta är rätt medicin för mig. Med stor sannolikhet blir det nya järnklubbor nästa år. Då med ny loft om minst fem graders skillnad mellan samtliga klubbor.

PS. Kanske ett halvsett järnklubbor, 7, 9, GW och SW med 8 graders skillnad skulle vara tillräckligt för mig idag? DS.

Ringenäs får en ny bansträckning

Jag fegade ur i dagens TT-golf på grund av ett lätt men tätt regn. Så jag körde hem igen efter att ha lämnat av frun. Efter lite arbete vid datorn körde jag ut till golfbanan igen.

Inläggets rubrik är kanske inte är helt sanningsenligt, men Ringenäs golf AB har anlitat Magnus Sunesson som har ritat om bansträckningen en hel del. Så jag gick en runda för att bekanta mig med några av de ”nya hålen”.

Några hål kommer att bli något smalare på sina ställen, men framförallt så kommer bollarna för ”medelhandikapparen” hindras från att hamna i svåra lägen. Man släpper upp gräset på några ställen där banan lutar. Bollarna stannar alltså innan de försvinner. Det blir därför en ny spännande bana till våren, när gräset har vuxit upp.

Förutom den nya sträckningen enligt de på banan streckade linjerna, lägger man igen några bunkrar som kan vara tidskrävande hinder. Någon bunker kan även vara en säkerhetsrisk. I synnerhet bunkern framför 7:ans green. Många fastnar i den bunkern och är då utsatta för bakifrån kommande långtslående spelare.

Jag passade på att ta några bilder som visar de hittills igenlagda bunkrarna på gul 5, röd 7 och blå 1. Kanske att någon mer bunker läggs igen, men man kanske även gräver någon ny bunker på något strategiskt ställe.

Här visas gul 5

Gul 5.jpg

Här visas röd 7

Röd 7.jpg

Här visas blå 1

Blå 12.jpg

 

Får jag lov

Igår söndag spelade jag golf tillsammans med Birgitta i tävlingen ”Får lag lov” på finfina Haverdals golfbana.
Trots lite strul kom vi i mål med 71,4 netto. Det gav oss en hedrande fjärde plats i B-klassen.
Priset för oss blev varsin 3-pack NXT Tour. Finessen med bollarna är att vi kan byta in en boll och få två valfria matbröd.

nxt

Vängolf

Idag var det golf med vänner. Personen till höger på bilden hade 36 poäng. Personen i mitten av bilden hade 33 poäng. Damen till vänster på bilden hade 31 poäng. Den andra damen, Margareta, som var dagens golffotograf, hade runt trettio poäng hon med.

bla%cc%8a-6

Nemesis

Jag har fått två eländiga nemesishål på Ringenäs golfbana. Jag tar tydligen fel klubba vid varje inspel. Idag en nia i vatten från 110 meter.
I söndags spelade jag flaggtävling och tappade på mina nemesishål.
Idag spelade jag TT-golf och missade på mina två nemesishål igen.
Det har gått spök i dessa båda hål. Visst handlar det bara om error 14,5 och inget annat, men att få ordning på det är ingen lätt sak.
I dag hamnade jag på 73 slag netto och 35 poäng, men utan mina nemesishål, hade det blivit varmt och gott i hjärteroten.

Höstutflykt

Idag var det Morrongökarnas höstutflykt. Resmålet i höst var till Laholms golfklubb. Jag håller med datorgöken Lembit, när han uttrycker att golfutflykten till Laholm blev en vädermässig succe! ”Det var en fin bana i kanonväder, med höga resultat.”.
Naturligtvis och som sig bör var spridningen av gracerna omväxlande. För allas spel var inte så lysande.
Undertecknad hade en aning svårt att lyckas få bolluslingen i hål på rätt antal slag. Det är ju så golf fungerar. Ena dagen sol, andra dagen regn.
Min medverkan i Morrongökarna har varit ganska sporadiska under vår och sommar. Bankgöken Julius uttryckte det som, ”det är sällan han är med, men när han är med så hörs han”. Vad han nu kunde mena med det.
Jag tackar alla 19 gökar, alla kategorier, för en jättetrevlig dag.

laholm-gk
Bild: Jan Sjöberg