Tankar kring socker och cancer

Jag har drabbats av KML, vilket är en kromosomsjukdom. Om jag äter sött såsom snask och annat trivs mina sjuka celler alldeles utmärkt. Tyvärr gör inte bärare av denna sjukdom detsamma. Därför bör jag avhålla mig från sötsaker och sådana ämnen som lätt kan omvandlas till socker. Socker ökar insulinproduktionen och förvärrar ”situationen” ytterligare. Min tanke är då att söka mer information om LCHF, för att genom denna kost, minska mina insulinpåslag. Kanske då hjälpa min medicin att stoppa philadelfiakromosomens utbredning.

Lite tankar kring socker och cancer av Kostdoktorn och Ann Fernholm:

Cancerceller kan vara beroende av stora mängder blodsocker för att utvecklas. Det visar en studie från förra året som nu utnämnts till en av årets mest spännande:

Ann Fernholms blogg: Redaktörens val: studie som visar cancercellers sockerberoende

Detta betyder förstås inte att låg kolhydratkost botar cancer. Vi har exempelvis alltid en viss mängd socker i blodet, hur lite kolhydrater vi än äter. Men det kan innebära att mindre kolhydrater i maten bromsar cancerutveckling och minskar risken att få cancer.

Säkrare studier behövs för att veta om det stämmer och i så fall hur stark effekten är.

Vetenskapens värld på svt play: Fett eller socker – vad är värst?

Naturligtvis blir det rapporter här, om resultatet av mina ”övningar” i kostens underbara värld.

Dag för dag?

Jag får antagligen ändra titeln på min sida här. Jag skriver för närvarande på 14 olika sidor och har därför svårt att hinna med min egen sida.
Med ålderns rätt har jag börjat ana ett visst förstånd och kommer att decimera antalet sidor att skriva på till ett minimum.

Egen vänskap
Jag läste på någon sida at en förståndig gubbe ansåg sådana som mig bara är ute efter bekräftelse. Kanske att denna gubbe har rätt. Vem vet?
Dessa två sidor Dr Lekman och Dagar med KML lär jag inte sluta skriva på. De har varit med mig ett tag och är ju ett med mig så att säga.

Nya skönheter

Jag såg en bild på Cervingolfs sida om nya Mizuno JPX 900. Bilden visade tre olika klubbor.

jpx-900-1
Direkt blev jag förälskad i den vänstra klubban. En JPX 900 Forged Tour. Den är ren utan en masa veck som samlar upp skräp från leriga och nyklippta golfbanor.

Jag skrev ett kort brev till Veronica Cervin på Cervingolf och frågade om klubban finns i vänsterutförande, i Sverige. Tyvärr tillverkas den inte i vänsterutförande blev svaret.

Jag tog då mod till mig och skrev ett brev till Mizuno i USA och frågade om man hade för avsikt att bygga Tour-klubban i vänsterutförande, i närtid.

Jag fick ett långt brev som svar, vilket berättade utförligt om att det i dagsläget inte fanns tillräckligt stor marknad för att tillverka ett vänsterutförande.

Naturligtvis skulle den mittersta klubban duga gott till mig. Men jag vet inte om mitt spel skulle bli avgörande mycket bättre med denna vackra tingest.

Äntligen

Äntligen börjar min eländiga förkylning ge med sig. Det har varit en av de svårare ska ni veta. Jag brukar inte ha feber under så lång tid som denna gång. Det flesta gånger har jag ingen eller ringa feber.

sjuk_27511185
Denna gång var speciell. Feber och hosta har tagit hårt på krafterna. Kanske att min andra lilla sjukdom kan göra mig lite mer känslig än normalt. Jag har språkat med min doktor om det, men det går inte att verifiera att det är så. Alltså får jag leva med det, så länge jag lever.

Nu ser jag ljuset i tunneln. För febern är normal och hostan är fullt överkomlig numera. Så blir det ingen ”backlash” så ska jag kunna fungera normalt igen. Kan tro att det blir en massa skriverier på denna sida med vad det lider.

Om inget annat, så önskar jag er alla en skön helg.

Lördagen är som den är

Idag lördag började jag med Seretide Diskus för att försöka överleva dagen. Tyvärr har ju denna inandningsmedicin en massa biverkningar, men det får jag ta då hostan är värre.

Som ni alla säkert förstår så finns det inte mycket mer i mitt nuvarande liv än att försöka hosta upp det pipande slemmet ur lungorna. Allt anat får ligga så länge.

Det fins en tröst i allt eländet. Det som inte dödar, det härdar.

Fredagens straff

Torsdagen var jättetrevlig med massor av trevligheter. Det fick jag lida för i går fredag, för jag hade en hosta som inte var avd denna värld. Vad det berodde på är svårt att avgöra. Varje djupt andetag orsakade ett hostanfall av det värre slaget.

Jag drack Acetylcystein (brustablett) i övermått för att försöka lösa upp torrhostan, men inget hjälpte. Framåt kvällen lugnade det ner sig en aning, så att natten blev lugn.

Jag ligger hela tiden en dag efter

Hjälp! Jag har efter en svår influensa börjat ligga efter en dag minst. Det är precis som om kraften har tagit slut. Energin räcker bara till för att vila kroppen och hosta upp segt slem.

Hela torsdagen gick åt till att besöka Danmarks Fredensborg. Vi besökte Orchidégartneriet i Fredensborg, Danmark. Vi tittade på märkliga orkidéer. Ändå är det bara en liten dela an alla som finns i världen.

orkide-1orkide-2orkide-3orkide-4orkide-5

I hostans tecken

Utan att klaga alltför mycket, så hostar jag ur mig lungorna, lägger dem på diskbänken och sköljer ur dem. Sedan stoppar jag tillbaka dem igen och hostan är borta för en stund. Detta beteende upprepas sedan en gång i halvtimmen. Effektivt men plågsamt.

Nu är jag trött på eländet. Hosta som kan ta livet av vilken häst som helst. Fyra dagar med över 39 grader kan ta livet av vem som helst. På söndagen var det bara 38,5 grader. Det tar sig sade mordbrännaren, fast tvärtom om ni förstår vad jag menar.

Idag onsdag är den första dagen som jag är helt feberfri, efter att ha haft feber sedan förra tisdagen. Det är faktiskt ganska uttömmande med så många dagars feber. Till det kom plötsligt en förskräckligt torrhosta, vilken nu har lossnat något med hjälp av Acetylcystein.

Som väl är har min golfbana snö på sig och är därför svårspelbar. Fast jag har golfspasm och golfabstinens så får jag stilla mig tills ovädret har tinat bort.

Jag önskar er alla en skön onsdag.

En stor liten dag

Idag är det en stor dag för mig för att jag har blivit liten! Motsägelsefullt va?

Jag har idag nått ett delmål, vilket har varit minus 15 kilo. Det är och har varit en lång inre och yttre resa mot en bättre hälsa och livskvalitet.

Visserligen har det tagit ganska långt tid att nå detta delmål, men vem har bråttom när det gäller sådana här mål? Det yttre skinnet måste ju hänga med den inre volymminskningen.

Det kan nu vara dags att börja gå-jogga så smått. Jag kan nu göra det utan att utsätta kroppen för alltför stora belastningar. Det är helt rätt tid att nå målet på, och påbörja andra etappen av viktmålen då våren närmar sig med stormsteg.

Nu när detta delmål är nått, så är det bara att fortsätta. För inget görs av sig själv. Det är ett ständigt förändringsarbete för att förbättra sig. Lite här och lite där. Eller:

cmh6tr2wqaalzxz